NY DOM OM HÄVNING AV HÄSTKÖP

I en färsk dom har Hovrätten över Blekinge och Skåne (mål T 3548-19) prövat flera frågor som handlar om rätten för en köpare att häva ett köp av en häst. Domen är intressant eftersom köparen fick rätt att häva köpet trots att säljaren hade friskrivit sig från fel som hade kunnat upptäckas genom röntgenundersökningar och köparen inte hade låtit röntga hästen i samband med köpet. Domen berör också den intressanta frågan vad en köpare med fog kan förvänta sig av en ung och ännu inte färdiginriden häst. Slutligen handlar domen även om vilken rätt till skadestånd köparen kan ha rätt till efter att ett köp av en häst har hävts. Domen har överklagats så det är i nuläget oklart om hovrättens dom kommer att stå sig i slutänden, men jag tycker ändå att det är intressant att titta på hur hovrätten har resonerat i dessa frågor.

Av köpekontraktet framgick att ”Hästen säljs i befintligt skick och är besiktigad på Jägersro hästklinik hos vet Helena Gunnarsson enligt köparens önskemål och för dennes räkning. Hästen är tidigare rtg och köparen har godkänt rtgbilderna. Det lämnas inga garantier för fel som kunde upptäckts genom ytterligare röntgenundersökningar.”

Kortfattat ansåg tingsrätten att köparen, trots säljarens invändning att hältan kunnat uppkomma genom att ett föremål trängt in i hoven, hade visat att felet (en intra-artikulär chipfraktur sitala kronbenet med tecken på måttlig osteorit) som orsakade hälta på vänster bakben hade funnits vid tidpunkten för köpet, men att köparen inte hade uppfyllt sin undersökningsplikt. Tingsrätten ansåg nämligen att säljaren inte lämnat några garantier för att hästen skulle kunna användas som ridhäst och att köparen borde ha gjort en djupare undersökning inför köpet och att felet då skulle ha påträffats. Tingsrätten ogillade alltså köparens anspråk.

Köparen överklagade till hovrätten som liksom tingsrätten ansåg det utrett att felet förelåg vid tidpunkten för köpet. Hovrätten lade här stor vikt vid att köparens veterinär (till skillnad från säljarens) själv hade undersökt hästen och att hennes slutsatser stöddes av ett utlåtande från en av köparen åberopad radiolog.

Härefter ställde sig hovrätten frågan om hältan var ett köprättsligt fel. Hovrätten konstaterade först att hästen sannolikt aldrig kommer att fungera som ridhäst. Hästen köptes dock i ”befintligt skick”. Av 19 § köplagen följer att en vara som sålts i befintligt skick ändå ska anses felaktig bland annat om den inte överensstämmer med sådana uppgifter om dess egenskaper eller användning som säljaren har lämnat före köpet. En vara som sålts i befintligt skick kan enligt samma bestämmelse även anses felaktig om den är i väsentligt sämre skick än vad köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog har kunnat förutsätta. Hovrätten konstaterade sedan att det fel som köparen har gjort gällande hänför sig uteslutande till hästens fysiska status och att följden av ett sådant fel blir att hästen saknar grundläggande fysiska förutsättningar för att över huvud taget kunna användas för ridning, oavsett dess talang och utbildningsnivå. Detta förhållande utgör enligt hovrätten en väsentlig brist jämfört med vad köpare av ridhästar i allmänhet har fog att kunna förvänta sig i fråga om hästens skick och användningsområde. Genom det som framkommit om vad parterna uppgett till varandra i samband med köpet, sammantaget med hur hästen marknadsförts, ansåg hovrätten det klarlagt att köpet avsett en häst med fysiska förutsättningar att kunna bli en ridhäst. Hästens skada och den därmed förenade hältan utgör därför ett köprättsligt fel, trots att hästen överläts i befintligt skick. Eftersom hästen inte kunde användas för ett ändamål som köparen har haft fog att förvänta sig att kunna använda den till ansåg hovrätten att felet var väsentligt och att säljaren måste ha insett detta (vilket är en förutsättning för att köparen ska ha rätt att häva köpet).

Hovrätten övergick sedan till frågan om köparen förlorat rätten att göra felet gällande på grund av bristfälligt genomförd undersökning. Av 20 § köplagen följer att om köparen före köpet har undersökt varan eller utan godtagbar anledning har underlåtit att följa säljarens uppmaning att undersöka den, får köparen inte som fel åberopa vad han eller hon borde ha märkt vid undersökningen. Det var klarlagt att köparen inför överlåtelsen lät utföra en överlåtelsebesiktning av hästen i form av en klinisk undersökning. Vid denna undersökning och efterföljande granskning av tidigare tagna röntgenbilder noterades inga tecken på den aktuella skadan. Någon ny röntgenundersökning genomfördes dock inte i samband med överlåtelsebesiktningen. Parterna var oense huruvida säljaren uppmanat köparen att utföra ytterligare röntgenundersökningar av hästen. I den delen stod ord mot ord. Säljaren har här hänvisat till köpeavtalet, där det framgår att säljaren inte lämnar några garantier för ”fel som kunde upptäckts genom ytterligare röntgenundersökningar”. Hovrätten konstaterar dock att en sådan allmänt hållen friskrivning dock inte medför att säljaren kan undgå ansvar för det uppkomna felet. Den avgörande frågan är i stället om felet borde ha upptäckts i samband med en ordinär överlåtelsebesiktning.

Den veterinär som genomförde överlåtelsebesiktningen har uppgivit att hennes undersökning motsvarade en normal standardbesiktning vid hästöverlåtelser. Hon har dock även uppgivit att det är vanligt att man vid en sådan överlåtelse röntga benen på hästen, vilket alltså inte hade skett vid den aktuella besiktningen. Både den veterinär som gjorde överlåtelsebesiktningen och den veterinär som senare anlitades av köparen har dock uppgivit att skadan satt på ett sådant sätt att den inte skulle upptäckts vid en röntgen i samband med en standardbesiktning. Hovrätten konstaterade därför att köparen inte hade kunnat upptäcka skadan vid en ordinär besiktning, även om denna hade inkluderat röntgen av benen. I och med detta har köparen inte brustit i sin undersökningsplikt. Eftersom felet inte hade kunnat upptäckas vid en normal besiktningsröntgen behövde alltså hovrätten dessvärre inte besvara frågan om köparen skulle ansetts ha brustit i sin undersökningsplikt genom att inte röntga hästen om skadan hade varit sådan att den hade kunnat upptäckas vid en sådan röntgen. Detta hade annars varit en mycket intressant fråga att få belyst.

Vad gäller rätten till skadestånd konstaterade hovrätten att säljaren inte hade visat att felet hos hästen var sådant att det kunde anses bero på ett hinder utanför säljarens kontroll som hon saknat möjlighet att upptäcka före köpet. Säljaren är därför skadeståndsskyldig i förhållande till Köparen. Säljaren hade godtagit köparens anspråk avseende klinikbesök och second opinion, kostnad för tilläggsregistrering, vaccinering och skoning. I övrigt kunde köparen endast få ersättning för de kostnader för vilka det presenterats underlag, vilket var kostnader för besiktning, försäkring och stallhyra. Det sammanlagda skadeståndet uppgick till drygt 80.000 kronor, vilket motsvarade ungefär hälften av det yrkade skadeståndet.

Det ska bli spännande att se om Högsta domstolen tar upp målet, eller delar av det, till prövning. Det är mycket ovanligt att Högsta domstolen meddelar prövningstillstånd, men det finns flera intressanta frågor i målet och relativt lite praxis på området så det är inte omöjligt att Högsta domstolen anser det vara ”av vikt för rättstillämpningen” som det heter, att belysa några av dessa frågor.

Med vänliga hälsningar,
Ingela Holmqvist